Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En svensk fånge i Simbirsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så är, Min Pdlmfelt, man nu i Sembierskij går a,
Dijt intet många förr haa hunnit ut&f wåra;
Ey hellre ntaf oss thet någon kunnat tänckt,
At resan skull’ sig till Callmuckska gräntzen lånckt. Men så blj wij utaf vårt hårda öde förde Till rum, hvars nammen wij tillförne nappast hörde,
Än mindre hade trodt thesamma skola see:
Men thet wij täncke minst-, thet plägar snarast skee. Nog, när wij växte opp i ungdoms åhren båda,
Wij hade förestält oss andra länder skåda:
Till Tyskland hade väl vår första resa gått,
Hvar wij mångt ärligt glas af bruna öhlet fått.
Seen hade wij besedt Franckrijkes stålta städer,
Samt hufwudsta’en Paris; hwarsom man uti kläder Hwar månad skifftar om; thet ena modet haar Knapt början fått, förr än thet åter ända taar:
Wij hade dantza lärdt the nya Menuetter,
Sedt huru listigt som then kloka hustrun sätter Uppå sin fromma man Actseons höga skiölt,
Fast hon i nya låås, och han sielf skiltvackt hölt.
I England hade wij fått lära theras leker,
Därjemte äta fått the bästa oxesteker,
Virginisk godt tobaak oss hade Londen gett,
Samt en god Pudding med: Wij hade sedan sett Hwar Hollandz snabba folck sin Mammon daglig öka: Hwar Rheen och Näckar sig bland höga winbärg kröka: Och hwar oss Danske Bror en farlig granne är,
Ty han en ewig fred i otid bryta plär.
Så meente wij väl då. Men annat med oss laga Haar stränga ödet täcktz; thet haar oss welat draga
Till land, till hwilka wij haad alldrig komma tänckt; För ljufva Sönnan thet oss kalla Nordan skiänckt.
1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
