Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En svensk fånge i Simbirsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hwad långa wägar har oss icke giöra bordt?
Huur tidt har wattn och bröd oss wäret rara rätter Huur mången är ey på sin lemmar krympling blefwen? Huur mången i sin kropp en stadig Allmnack bär? Wår hälsa är utaf oräck neligt besvär Och fasligt arbet bort från oss för tidigt drefwen.
Wij haa wår’ bästa åhr måst till i buller bringa.
Förutan nöge, lust, med oroo och förtreet;
Man ännu intet af en önsklig ändring weet Och huru länge som wår träldom oss skall twinga.
Wår ungdoms blomstrand wåhr med snabba wingar flyger Förbj i största hast; then haa wij redan mist,
Och utaf liten roo men mycken möda wist,
Nu tröga ålldren inn i förtid hoos oss smyger.
Ar Ödet at wij sku tbe åhr wij ännu hafwa,
Häreffter långsamt i wårt fängels nöta bort,
Så wore bättre at wår lifztid wore kort,
Och at man måtte oss snart i Sembiersk begrafwa.
Men hwart will mig nu ett otåligt sinne föra?
Då tålamod mot sorg dock bästa plåstret är;
Then Bom med willig hals thet swåra oket bär,
Kan af thess hårda tyngd en lätter börda giöra.
Hwad hielper oss om wij i sorgen tröstlöst qwida?
Af thet man jämrar sig man plågan kraffter får, Men then med tålamod i Korsetz Skola går Kan wäl tillfredz och nögd en frögdfull ändring bida.
Ty på en heter dag en swaler affton föllier,
Som på dess arbet oss en liuflig lisa geer;
På molnet Solen sig med klarar’ strålar teer,
Och lugnet lägger neer thet brusand hafwetz böllier.
Then Gud med plågor tyckz som willia öfverhopa,
Plär han ey låta dock till botten siuncka neer,
Men uti rättan tid han tröst the sina geer,
När the med bättringz liud an om dess bijstånd ropa.
Tu Stora Eenda Gud, som skickar alt och lagar,
Som werldzens styrsell i Tin Allmacktz händer bär, Tu Nådig, Fromm och God, men ock Rättrådig är, Tu oss som wij förtiänt uti Tin wrede agar:
Täckz ann thet kors, wij nu här drage, nådigt skåda,
See wårt Älende med miskundsam ögon ann,
Tu Eendast är som oss ur nöden hielpa kann,
Lät ey wår Fiend oss alldeles nedertråda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
