Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En svensk fånge i Simbirsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som skillias åt, när wij ska wandra sidsta färden. kg döden giör oss lijk, på slntet ändå blifwer
Wår kropp en matkars spijs, härfrån är ingen frj, Fastän then ena tyckz wäl bal sam erad blj,
Då man then andra knapt en fattig kista gifwer.
Kär wij nu äro så i död och födzell lijke,
Hwij skall man bland oss en så stor åtskillnad see? Hwij måste några för hwar dörr om födan bee, ^ Då någre finna sig till många tusend rijke?
Hwarför sku några lust sin bela lifztid spöria,
Och nögde boo uti the stålta huus och slått?
Då andra hafwa knapt en taaklös kåta fatt,
Och måste uti them med wåta ögon söria.
Then ena på sin thron thet höga Sceptret forer,
Befaller, gifwer lag åt mycket folck och land;
Then andra är en träl, i boyor och i band Skåttkiärran af och an med swett och ångest kiörer.
Ey wore undranswärdt, om the som äro fromma
Af lyckans milda hand så mycket godt skull få,
Och åter öfwer them, som odygdzbahnen gå,
Man plågor hopetals och älend skulle komma.
Men see, thet nästan går twärtmot; ty then som öfwar Ett lastfullt wäsend, lust och nöije ymnigt får;
Men then, som föllier städz ett stenigt dygdens spår Obilligt lyckan med sitt hårda kors bedröfwar.
Ty är ey under at man henne blind beskrifwer,
Hon låter gå på slump, hon seer ey hwad hon giör, Men med en ojämn hand sitt wijda styrsell för,
Och blindbockztecken med oss arma menskior drifwer;
Hon taar hwem hon först får; hon gifwer sina gåfwor Uti sin blindhet så snart till en yncklig mees Som till en ärlig karl; hon giör därmed ey fiäs,
Och acktar ey till hwem hon skiäncker sina håfwor.
Ty lät oss trösta oss, wij äro nu thesamma
Som hon har råkat på gee krämpor utan tahl,
Hon hafwer träffat oss när hon hafft plågor fahl,
Och welat några hårdt med motgångzpuffer kramma.
Dess hiul går städz omkring, hwem weet then tiden kommer, At hon will åter lust och nöije dela ut,
Hon tör oss träffa då, wårt älend tör få slut,
För törnen wij kanske fa liufwa maijeblommer.
At önska wore, at thet ey för länge drögde,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
