Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En svensk fånge i Simbirsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alt tyckes som thet nu ett nytt lif will begynna.
Man ach! for oss thet är alt ett och städz så blifwer,
Fast tider bytas om, på wintren föllier wåhr,
Så är thet dock i dag med oss lijksom i gåhr,
Oss wintren ingen roo, ey wåhren glädie gifwer.
Olyckan warit, är och blir wår fosteramma,
För miölk wij galla måst med baggsöt blandat dij;
För blomster fa wij man the döfwa nässlor sij,
Oss winter, sommar, wåhr, är och blir städz thet samma.
Sorg, armod, fångskap är wår hwardagzmaat och rätter,.
Wij såå i gråt, men få i frögd ey skiära opp,
Wij näras dag från dag utaf ett långsamt hopp,
Wår frij hetz sälla måhl på långt håld ödet sätter.
Wij denna winter tänckt wårt fångskap skulle ändas,
Men jemte snön wårt hopp till wattn och intet blijr,
Man kiöldens ända wäl men ey sin träldoms sijr.
Wår winters sorg will ey i wåhrens glädie wändas.
Fastän Naturen tyckz all ting ny glädie gifwa,
Fast wåhren lofwar alt hwad en kan göra nögd,
Så kommer dock till oss ey någon lust och frögd,
Wij warit städz i sorg, i sorg wij ännu blifwa:
Små foglar om sin lust och glädie liufligt qwittra,
Sin älskog siunga the och paras med hwarann,
Men intet finnes som wårt sinne fågna kann,
Ey någon frögd will sig i wåra hiärtan yttra.
I gröna dälder tyckz the strömmar glada rinna,
The blåa böllier som med lust till hafwet g&.
Små fiskar leka och sig opp i wattnet slå,
Men wij allena blj som ingen glädie finna.
Nu lägger mareken bort then hwita wintrens slöija,
Sig pryder herrligt ut, blir brokog, fager, grön,
Sig teer med rosers prål, med lillier, tusendschön,
Hwars blomstrand fägring kan båd sinn och ögon nöya.
Men wij måst stadigt gå i swarta sorgekläder,
Wår dräckt är boij och floor, hwar alltid sörgz ochgråtz Ey där blommerat tyg och kostbar skrud tillåtz,
Knapt lyckan blaggarn och grof säckwäf oss tillstäder.
Oss ingen annan säd wår magra åker gifwer,
Än malört, tistel, törn; fruckt i wår trägård är, Willdrufwor, galläpplen, steenpäron, stärckebäär,
Ogräset wäxer opp, qwaft goda hwetet blifwer.
Skall aldrig då för oss sig någon glädie yppa?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
