Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vitterhet-arbeten af Andreas Rydelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med ett Mak’löst Dygde-Lopp: Himblen är hans Rätto-Snöre: Qimblen och hanB enda Hopp.
Bön och Håpp hans Siäl uphöyer, När han är i Diupsens Nöd: Flättian honom aldrig nöyer; Kiättian där ha’ fått sin Död.
60.
Ligger tidt på Stoftet neder,
I sin Bön för sig och dig:
Spira, Swärd och Konglig Heder Kastar han ödmjukelig För dän Högsta Hiältens Fotter, Som altsammans har och ger. Frögda dig o Nordens Dotter,
När ditt Öga sådant seer.
61.
Dyra Hiälte blif wid Bönen:
Blif wid Tol’mod, Hopp och Tro. GUD dig wist besparar Lönen,
Fast dät måst’ sin Tid bero. Aldrig blir din Bön förgäfwes: Aldrig Hopp och Tro til Skam. GUD tin Sak, som na förqwäfwes, , Sätter dock i Solen fram.
62.
Bönen Faders-Hiärtat röre,
Att dätt snart sig ömka må:
GUD de Sinas Suckar höre,
Fast, GUD bättre, ganska fäå. GUD sin Hiälte wäl förware;
Tällje GUD hans Hufwud-Hår: GUD sitt Nampn hoss oss förklare, Som nu under Molnet står.
63.
GUD, som aldrig kan tillåta,
Ähran sin hos oss förgå,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
