Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vitterhet-arbeten af Andreas Rydelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Du eörgand unga blomster-par,
Som denna Frun i yngre da’r Har burit under hiärta,
Som hon och af sin dygde-stam I Werldens lius har gifwit fram Med qwal och qwinlig smärta: Däs räd och önskan eij förglöm: Men hennes rena dygds beröm Lät pä din stiälkar knoppas:
S& efterlefe, hwad hon har lärt:
S& skier, hwad hon sä högt begärt, Samt hwad iag ock förhoppas.
Dns lärdom dig pä bröstet bind Den stund, du jämwäl och din kind Med tårars rägn besköljer.
Med tårar hedras wäl däss graf: Men mycket, mycket mer der af,
At du däss fotspår följer.
• * •
Förnäma Blodzförwanter fler Och Wänner, som bedröfwen Er,
At se i mull Er kiära:
Lätt döden ha hwad dödligt är,
Och hwad af jorden märke bär Lätt jord och mask förtära.
En siäl, som redan nått sin högd Och i en obegriplig Frögd Mäd himlen är förenad,
Nu böljar först at lefwa rätt,
Och kan eij bli på minsta sätt Af kroppens fall förklenad.
Nu har Hon glädie dästo mer Som hon en salig ända ser På alt dät qwal Hon kände.
Nu kan Hon i sin fasta Borg Mäd löje se de sinas sorg,
Med ömkan wårt älende.
* * *
Hom Rosen-kiön af Evas slächt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
