Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vitterhet-arbeten af Andreas Rydelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Osämjan wåller bräcklighet:
Mot ändring ingen råd hon wet,
Alt sådant sämjan hämmer.
Si! sämjans foster Astrild är:
Hans moder namn af Frigga bär;
Ty wärldens hus hon freder.
Men Sonens tiänst är hindra kif, Som yppas mellan lif och lif,
Han följer Modrens seder.
Hon aldrig synes wrång och twär, Dy är hon skiön och allom kär Och ögnen låckar, blidkar.
Hans Ögon städze lystne stå:
Hans tankar altid ense gå:
Städz sämjans dygd han idkar. Hon altid synes lika ung:
Han aldrig blir på fötter tung,
Men snäll och lätt som wäder,
En gåsse war han forna da’r Han än kring jordens wida far Med lika flychtig fläder.
De hiärtan, som han rår uti,
Hans hiärt’lag äfwen lika bli,
Här siäl mot siäl sig böjer:
Här makes hågen effter håg,
Ja, twännes wilja på en wåg Sig jämt och lika höjer.
Hwar Laat kan qwicka bloden opp: Hwart ord kan bli en Såcker-topp, ;
Hwad står se n mer tilbaka?
Det må den Herden gissa på,
Som skall i dag på höger stå, » Bred’wid sin sökte maka.
Man röner Sämjans Krafft i dag,
En GiÖtk’ af godt och redligt slag,
Det gärna med oss sannar.
Hans wind och kosa stod för nord, Han hade Astrilds godz om bord, Och nu i söder stannar.
Nu står hans skepp i Christin-hamn, En wacker nymph af samma namn Hans kärlek der bemöter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
