Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vitterhet-arbeten af Andreas Rydelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
At träda synligt fram från där det aldrig war,
At bära sådan hambn, som dät eij nä’nsin bar,
Se’n röras hit och dijt, och ett med annat leka.
Dels är åg INTet wäckt ifrån en äwig dwala,
Och i et ögneblick har qwicknat til et lif,
Som nu har Tankan sin till äwigt tidfördrif.
Om sådan Poesie är något til at hela.
Wi biuda också till, at rimma som wi kunna:
Wi stafwa wåra ord tilsamman i en rad:
Dät låter artigt nog: men west tu likwäl hwad?
På Herrans skapta wärk wi wåra versar grunna.
Af INTet INTet blir, när wi sku til at skapa:
Af Intet giöra stort det hörer honom till,
Som Stort til Intet giör, när han allenast will:
Af Herrans wärk är wårt en liten stackars apa.
Det går för oss eij an, de döda ting at röra:
Wi kunna ändå knapt beweka wäl hwarann’: Altsammans kommer ju på mun och hierta an:
Om munnen hiärtat rör, så är eij mer at giöra.
En Circe fuller will med Konsteu högre klifwa,
Medea tror sig til med vers at wärka mer;
Men Werldens M ister-Skald åt deras tanka ler: Gudz Öfwerswinli’ wärk man måste låta blitwa.
Men si; det är dock nog, som wij med vers uträtta; Ty Gud, som rörer alt, med verser röras kan :
Det går oss, Gud skie lof, rätt wäl och richtigt an: Och hwad kan wara mer af alt wårt wärk än dätta? Men war, min Wän, eii snar, min mening at förtyda: Jag menar icke vers, som läses på papper:
Jag menar sådan vers, som Gud i hiärtat ser,
När dina tankar wäl uti hans öron lyda.
Si! Sanning samt med dygd är Tankans Prosodia,
Och det är eu för Gud behaglig Poesie:
Gud finner äfwen wäl en täck Musique där i;
Ty bägge dasse ha’ til moder Harmonia.
Wår Siäl en luta är: dess strängar äro tankar:
Dem ställa wi till spel, mäst illa, stundom rätt:
Den ena spelar så, en ann’ på annat sätt:
En Spelman gärna wid den andras Stycken stankar. Men bästa stycket, som en menniskia kan spela,
Det heter Enighet, och har en kostlig Ton:
Om siälen klingar dät, Ach huru säll är hon!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
