Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Gustaf Cederhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jo, Phoebos, jag v&l vet alt bvad din konst kan värka, Af sali erfarenhet jag sjelf det kunnat märka.
När C hloris hnnd var dod, for tårar bon ey åt,
Hon såg min vers, hon log; farväl med all dess gråt.
På hennes fråsa rim bar väl mottagne blifvit,
Om hennes ögon jag obannad bafver skrifvit;
Och på dess dag min vers vant hennes tycke mer,
Ån blomstren, min rival for henne lade ner.
Men jag väl också lärt, det alt vid namn at nämna; Förargelse och agg mäst efter sig plå lämna;
Eu penna, alt för fri, stor fara med sig har,
Mig sjelf til eftersyn jag hel olycklig tar.
Ach jo, jag känner än hnr för en fräkbets gnista Jag min Cl i men es gunst för altid måste mista; Bland oss ey kärlek var, men hon mig tilstånd gaf, At henne tro min vän. Var det ey nog ntaf?
Dess undersköna vers jag med de första hade,
Och mine med behag hon las och Öfverlade.
Men en gång kom jag fram med en så fräk och fri, A t hennes blygsamhet fant någon last deri.
Jag fåfängt henne bedt sin hämd på mig utnöta, Hon mycket värrs gor, hon undflyr at mig möta.
Vid hennes fotter jag mitt lifx väl ville ge,
At återfå dess gunst och vreden slocknad se.
Om Eärleksbalcken mer jag no ey kan meddela. Fast ämnet är rätt rikt, mig större krafter fela.
Jag önskar, hvem mig läs med lärsamt välbehag,
Må bättre än jag sjelf sig finna af min lag.
Jag Önskar någon må mig til et äreminne Bekänna, det i mig fins rätt et kärligt sinne;
At af min skaldédicht man finner, jag er kär,
At Chioris illa gör, om jag ey lyklig är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
