Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Wilh. Cederhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men om Roms stålta råd dem så apmnntra får, Så fruchtar jag at det olyckligt for oss går.
De starka leijon som i tvånget varit tahma,
Om de no fatta mod de oss till jorden krama.
Ney, släck den qvicka eld förr oti deras blod,
Än vij och världen all för dem måst tappa mod. Vij frälse världen, om Rom får de kiädior bära,
Dem de ha ämnat oss, men säg mig docb, min kiära, Hvad dröjer Messala, mån ban långt bårta är? Tor han • . .
Albin.
Min herre, han på stunden komma lär, Allenast Ti t um han till mened fått förföra.
Aron.
Men tror du, Messala? Kan jag väl räkning göra På honom? . . .
Albin.
Jag tror, at han mer arbetar på Sin egen formohn än at staden hielpas må.
Han har ett godt förstånd, han modet intet fäller,
När det hans födslo-bygd ell egna ähra giäller.
Kan tiga, innug är, på sitt begiär kan rå;
Doch i alt stilla lungn de största fiskar gå.
Aron.
Det har jag ocbså trodt, altsen den tijd vij båda Uti Tarqoini hoff hvarannan finge skåda.
Och sedt hans bref... Men se, der kommer den jag vill.
Fierdie inträdet.
Aron, Messala och Albin.
Aron.
Du kungars fasta stod, du ädla trohets bild,
Skall hopp och frucbtan ey de gubbar veka göra?
Ey hofvets veklighet de hårda hjertan röra?
Skall gullet sakna nu i Rom sin rätta kraft:
Den kraft, som det at folk och länder kiöpa haft?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
