Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Wilh. Cederhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Andra inträdet.
Titus och Tullia.
Titus (längst in i theatern).
Jag lyster benue si, till råd förtviflan tager.
Tullia.
Jag kau ey fly, fast jag hans ankomst ey fordrager.
Titus.
Jag vet, prinsessa, mitt besök ey fägnar er,
Det nya tårar åt ert sorgsna öga gier.
Jag trodde till ert bud mer lydnad visa kunna,
Men som I resen bort, så låren I mig unna Ett evigt afsked ta. Ni mera är mig kär Än lifvet, fast mitt land mig måst om hiertat är. Min kiära födslo-bygd mig ut i fältet körde;
Men at jag värjan där helt oförvägit förde,
Det blott en åtrå var att sluta mina dar,
Se*n ödet mig fördömt att strida mot er far.
Tullia.
Si, på hvad stund vill han mig väl sfti vördnad visa.
Ni, Bruti son, den jag med vrede bör afspisa,
Hvars hand allena mig så olycksalig gior,
Sen ni min far förfölgt, ni dottren ömka tör.
Uppå er segerdag, då ni all äbra niuter,
Vill ni ock fägnas af de tårar jag utgiuter?
Yfs ey utaf min sorg, ehr heder är nog stor!
Titus.
I sådan heders-jord blott olycks-tistel gror.
Ach, at ert öde dock sin vrede ville sluta,
Och I för all ehr sorg fick dubbelt nöje niuta.
Till cronan är I född, jag är ehr intet värd,
Tag kung och crona, som ehr himlen bar beskärd. Hur lycklig blir den kung, som får för eder strida,
Den enda kungen, som jag svartsiuk ey kan lida,
Qan är mitt afvund värd, när han er får i famn.
Tullia.
Ur sinnens brusand haf när kommer jag i hamn? Jag drifs — Hvar är jag?
XI: 13.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
