- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 11. En svensk fånge i Simbirsk ; And. Rydelius ; Harald Oxe ; Germund, Carl Gustaf och Carl Wilhelm Cederhjelm /
194

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Wilh. Cederhjelm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Messala.

Jag mer er kårleks-eld och ifver vill beprisa.

Skall Titus skydda jemt det fräcka envålds-råd, Som kafvar oss så spotskt ati sitt öfverdåd?

Blygs intet för den kraft, soro er till kärlek böijer,

Men för det tålamod, som ni för mycket röijer.

Till kärlek8~lön, till tack för mödan, som ni haft, Ser jag er få en korg, ett barskap otan kraft.

Ett offer för vår stad, en dygd, af rådet glömder,

En kiärlek otan bopp, af Tullia fördömder,

Der doch ert bjerta, som i alt sig visar stort,

Det ena vinna och det andra tvinga bordt.

Titas.

Med hvad for smicker vill du min fortviflan nöija,

På hvad sätt skalle jag des bat elf dygder böija?

Do ey vår barna-plicht och fader kom ibog.

Hor kan väl Bruti son få bli Tarqaini måg?

Dess hat är lika stor som all min kiärleks ifver.

Meo far hon bort?

Messala.

Til vägs hon sig i dag begifver. Tit as.

Jag knotar ej. Sin macht jag ödet lemoa må, Hon är jo ärnad at en konga-crona få.

Messala.

Ho vet, om bättre trobn ej ödet hade ämnat,

Om rådet, krig, ni sielf den hade henne lemnat; Förlåt, I veten hvad till arf han borde fådt:

Se’n brödren döder är, är Rom des arf och lått, Jag talar alt för fritt, men om jag er kan vara Til tienst, for edert väl vill jag mitt lif ey spara.

Mitt blod skall . . .

Titus.

Nej, min vän, min plikt nppå mig rår. En hvar den stand han vill i säller frihet står.

Jag tilstår det år sant, det söta gift jag sopit,

Har rördt förnuftet så, at jag i yrsla lupit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:11:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/11/0420.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free