Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Wilh. Cederhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tredie inträdet.
Titus, Me88ala, Tullia ocb Algine.
Algine.
Printzessa, endast man na vantar er person.
Tullia.
Ach, våld ach bårda dom. Jag ati Brutus tycker Mig se en bämne-gud, bvars band oss begge trycker,
Af kiårlek, ängslan, skräck, förvirrad är min siäl. Kom gå...
Titus.
Ack nei, jag ber.
Tullia.
Hvad vill du, grymma, väl?
Vill med ditt tal ...
Titus.
Mig en så osäll stund påminner,
Hvartil jag skyldig, men mig svag ocb kraftlös finner.
Som eder skiönhet alt förnuft beröfvat mig,
Så styr mitt raseri ocb rätta sielf min stig.
I mitt förströdda sin lät fritt er envåld rasa:
Befall de största brott, jag lyder fast med fasa.
Dock skall förr folck och stad, dem jag med tapper
band
Har friat, öfvergies åt mord, åt rof och brand, Förrän mitt raseri min fader skull* förråda At Tarquins ook . . .
Tullia.
Lät ey missgiärning vid dig låda. Men öfva barnslig plicht, hvars lag jag giärna bör, Du ju mig sielfver lärd t, bur fader vördas bör.
Var tröst, jag mot din far skall mig som dotter ställa, Mit blod blir dit, det skall för säker borgen giälla.
När band ocb bierta jag till underpant dig gier,
Du gisslan ocb bans barn i dina armar ser.
Hvi t vi fl ar du? Tror du, det Brutus så förachtar Et välde, som i miugg hans bierta eftertracbtar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
