Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Wilh. Cederhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brutus.
Ga, vacht, haf Titum bit, at sielf sitt brott förtälja.
Valerius.
Jag häpnar f5r den dygd, som jag hos eder ser, Mit sinne ömkar och förundras öfver er.
Jag går till rådet, at med skräck för dem betyga Er stora siåls beröm oeh ed ra sorger dryga.
Siette inträdet.
å
Brutus ocb Proculus.
Brutus.
Ju mer jag täncker, jag des mindre finna kan,
At Titus till vårt fall den plan skull lägga an. F5r far ocb stad plär han doch sådan kierlek draga, Som ey en enda stund bar kunnat så forsvaga.
Jag kan det icke tro, min son har det ey giordt.
Proculus.
Nei, Messala, som alt det buller stifta tordt,
Sin arghet listigt sökt med Titi namn betäcka;
Mån ey bans afvond sökt den bieltens ära fläcka?
Brutus.
Gif himmel!
Proculus.
Titus är den enda son, ni bar.
Om brotzlig eller ey, ban i det uplop var;
Vårt råd hans öde doch i ert behag hemställer,
Ty sonen säker syns när fadren domen fäller.
Skiånck nu åt oss igen den hielte, vi ha kiär, Var far med faders mod.
Brutus.
I Rom jag consol är. (tager på sig hielmen ocb mantelen.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
