Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Rudbeck d.y.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Når lordan var inne,
Så ran det i sinne
Vår konung heel fast,
At reesa tilbaka
Och söka sig maka,
Som skedde med hast.
Sen har man vål flera
Som förr bort orera,
Fast icke så nögd,
Ty borta var kongen,
Som giorde här mången
Stor glådie och frögd.
Den fåst nu år uthe;
Ty bidiom til sluthe
Af hierta och mon,
At Gud vil oss våra
For ond och falsk låra,
Som år oss ey sun.
No kommer iag igen oppå min förra stig.
O nådigste konung!
Så hugnar du ditt folck och hågnar dina stader
Och får ey mindre prijs ån såsom dina fader,
Kong Gustaf och kong Carl, af allom hafva fått,
Som lefva ån fast de bland döde fått sin lått
Ty alla måste dö; men dö at man får lefva
I allas minne såil, therefter bör man stråfva.
Sij, detta lår du få, o store konung vår,
Doch spare Gudb ditt lijf ånnu i många åbr,
At gronska må din stamm och skiuta goda grenar,
Som Svea land så vål som du, vår Herkol, menar.
Ty lefve konung Carl, vår konung from och god,
At oss ey brista må en konung af hans blod!
Ja, blomstre kongens huus så herligt i sitt rijke,
At alt folk såija må: Hvar får man Sverjes lijke?
Ja, lefve nu alt folk i lydna och i tro
Mot kongen ocb hvar an, så få vi alla roo!
Ja, soke hvar och en sin Gud och kong behaga,
Så lårer honom då ondt samvet aldrig gnaga!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
