Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Rudbeck d.y.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När nåden går så vidt uth om fortienster all«,
Så stå vi häpne rätt och låte händren falla,
Ej knone samma ton å nyo börja på,
Fast än vår pligt är jämt på harpan vördsamt slå.
At åter digta nytt, tbet torde något lida.
Med mindre nöje ses, som kommer alt för tida.
Er nåd ty vördar tyst i biertat mera hår,
Än tacka kan med ord, then som til grafen är
Eders kongliga majestets
min allernidig8ta drotnings
Upsala den 24 Martii tropligtigste anderdånigste
1719. ondersåte
Olof Rndbeck, sonen.
Ta klarast eld och sol, som högst på bimeln står,
Tu måne solen närmst, som lias af solen får.
Ta solens vederskien, lik morgonronnan röda,
I stiernor dubbelt tolf, som bielpen himeln stöda,
I täcke nordske bloss, tbem solen lyser opp,
Dock klare förr af vett, dygd och en daglig kropp.
I flere uthaf stånd, tbem dygden bragt til heder,
Och åth vår morgon-sol af biertat glådien eden
Er underdånigst och ödmiakast beder jag
Na lystra på min sång, med nåde, gunst, behag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
