Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Rudbeck d.y.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ty bore ocb så vi tber efter oss nu rätta,
Och uthi intet mål vår pligt tilbaka sätta,
Men vörda solen, tben så barlig oss går opp,
Ocb se med fagnad, at bon stiger i sitt lopp
Ocb på sin himmel står i högsta rum ocb stalle,
At göra svea aarn så lyckliga ocb salle,
Tbet hela verden må i Sverje önska bo,
Och hafa så en Gud, en drotning och en tro.
Med skenker borde man, o Svea frögd ocb ähral
Tig möta öfer alt. Ho kan så dyra bära,
Som tu ej mer är värd? Vi bo uthi ett land,
Tber purpur vankar ej, ej guli ocb silfer-sand.
Ej flyter Pactol hit, ej eller Ganges strömar:
Tbet endast som bär fins, är några kloka drömar,
Them jag ej kunnat få af sorg ocb sveda trött,
Som ej en endast natt tber på fått dröma sott.
Dock om ers majestet i skalder nöje finner,
Så vil jag qväda nu, hvad mig i bugen rinner,
Och tro at tbenne skiänk åtb en så riket buli
Lär komma up emot en hånd af vatten full.
Up-på så kortan tid en gyllen sponna spinna,
Som tienlig vara kan åth en så bog gudinna,
Är icke nu så lätt, när språket är för-glömt,
Ocb man skal leta up, bvad som är undan gömt.
Vil ty nu skicka mig i väfen efter tiden:
Kan gyllendok i bast ej väfas eller siden,
Tör lyckan foga så, at något uthaf ull
Med purpur ferg och glans gör samma gagn som gull.
När alt så tydes mildt, som thet bär vördsamt lämnas,
Ocb faller then i band, åth hvilken tbet rätt ämnas,
Si tå, så hoppes jag, thet lilla blifer stort
Ocb får tbet bifall, som om I tbet sielfe giordt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
