- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 12. Olof Rudbeck, far och son, Erik Wennæsius, Carl Arosell och Henrik Georg von Brobergen /
125

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Rudbeck d.y.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ii-cb ve, hvad våda stor tig Stockholm åter händt
Utaf en faslig eld, then Södra Malmen bråndt
Jost på then första Maij, ther ban nyss åtta dagar
Förut then Norra svedt; thet mangen än beklagar.

Doch öfer Söder fler, som skadan större är.

Och frochtan at mer ondt på thetta föllia lär.

Så var och samme Maij (oss eliest nog behaglig)

För hundra åbr tig grym, bedröflig ocb beklaglig.

Men tusend tiugu try, tber til siu hundra åbr
Tig mera ondt än godt med thenna våren spår.

En eld, en gruflig brand, en jämlik Sodoms låga,

Af tiära, svafel, beck, tben stygga afgrunds plåga,

Som lade högra deln af Svea bufvudatad
Och rika förrådshus när in vid siön i rad
1 aska med en hast, ja, så at en ej viste,

Förr än han hus och hem och alt sit goda miste.

Ej thet allena nog! Hvad elden skona tänckt,

En storm här rifit up, ocb vatnet nedersänckt.

An värre! Hvad the tri försyn haft til at röra,

Then rofefogeln grip ej fasat undanföra.

Alt onda af en qvarn, som stod, för miol doch moJ,
En skräcklig grymman eld, med gnistror, brandar, kohl,
Som tände grannar an, flög öfer land och vatten,

At Sanct Cathrina och ther af förlorat hatten,

Med all then prydna, som i hennes gomo var,

Så at ther bara sten och aska nu är q var.

Thes döde, som ej trodt i lifet, skärseld vara,

The kände honom nu, doch utan siälafara,

I sina grafar nog, ja mången liflig kropp %

Ath elden lif och blod nu måtte offra opp.

Ett *förråd stort och brann, af värcke, beck och tiära,
Som skeppen täta giör och dugse mer at bära.

En skatt af vahror, godz, gryn, krydder, socker, salt,
Stor samling utaf råg, korn, hvete, bumbla, malt,

Med annat mera godt, som här ej kan upräknas;

Men hvar thet borta är, tber mer än myckit saknas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:11:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/12/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free