- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 12. Olof Rudbeck, far och son, Erik Wennæsius, Carl Arosell och Henrik Georg von Brobergen /
148

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Rudbeck d.y.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hvart hän, hvart fores jag, som endast tänkte qväda
Om thet som qvädit är utaf en ädel fru,

Som, sedan hon blef gift och för än hon vart bru,
Har efter vishet sökt, alt frän sin barndom späda?

Ja, så at hon och hint, tit icke många hinna
Af thetta fagra kön, i lärdom och i språk.

Hvad vitre man och fått med svett och hufvud-bråk,
Thet skal man äfen väl hos thenna damen finna.

Sij, när som denne fru up-på sin harpa leker

Och blandar svenska in med spanska grep och tag,
Samt välska, tyska och fransyska lute-slag,

Så undra sig ther på latiner som och græker.

Ty när har någon än af them så vida hunnit,

At på så många språk, som thenna vakra dam,

I skaldeqvad och digt te slika saker fram?

Ther ingen okun väl thet svenska språket vunnit,

Som är i sanning ju så ädelt som the andra,

Jag säger och med skiäl så ymnigt, sinrikt, nätt;
Men hela saken är: rätt få thet lära rätt,

Knapt svänske; mindre the som hijt til Sverige vandra.

Och valle sielfve vij, at svenskan dock förnedras,

Ty förr än barnet får nu lära väl at gå,

Så måste kring om thet the franska dames stå,

Och tyska jungfrur med, soro mer än svenska hedras.

Men theta är en streng, som torde litet skorra
För fina öron och för then som hälre hört
Vår Sigurs liufva spel, som qvikt och dödt har rört,
Dock har man stundom ro af bakebrädden torra.

Then bättre höra vill, han bore på fru B ren ner,
Som konsten inne har och af naturen fått
Thet många genom fiijt och möda icke nådt;
Fast the af skalder nog har varit stora vänner.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:11:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/12/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free