Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Rudbeck d.y.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svar.
Ho är, som dristar sig framställa?
Hvem är, som forer sådant tal?
En dom, som himlen velat falla,
Hvem dristar derpå giöra qval?
Hvad himlen gör och sluta vil,
Måst menniskian bejaka til.
Du talar mig om hennes dygder,
Som lysa högt i hennes siäl;
Säg mig, af hvem är hon dock bygder?
Mån tro hon blifver då eij väl,
När skaparn sielf bar henne kiär
Och oförgänglig löhn besk i är?
Jo, mera säll än tusend andra,
Dem jag på jorden lemnar qvar
Och än mång trötta fiät måst vandra
Och räckna många sorgedaar.
Jo, säll är hon, ja mer än säll,
Som seer så snart sin lefnads qväll.
Mån tro, at dessa sorge tider,
(Då väldet mit så obeskränckt
Med mera ondt ehr verd bestrider
Och ändrar det man aldrig tänckt),
De skola kunna nöija här
Een siäl, som endast himmelsk är?
Den siäl jag vil til himlen flytta,
Hon är nu sielf fast mera nögd,
Ja all ehr sorg giör ingen nytta:
Hon kommer i en evig frögd,
Och där sin ängla lefnad taa’r,
Som hon på jorden börjat har.
I,
u så väl an, o död, jag tiger
Och vil eij mebr anlita tig.
När tanckan up till himlen stiger,
Så kan jag och besinna mig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
