Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Wennæsius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FORORD.
ERIK LARSSON WENNÆSIUS föddes i Gefle 1641.
Föräldrarna aro mig obekanta. Fadern nppgifves väl hafva
vant kyrkokerde i Hille forsamling nära Gefle, men ibland
pastorer i Hille ander bela 1600-talet upptager
ärkestiftets herdaminne ingen annan Lars, än Lars Isæus, som
var pastor derstades fran 1650 till 1667. Sedan den
ange Wennæsias grundlagt sina studier i Gefle trivialskola,
begaf ban sig till Upsala, hvarest ban hufvudsakligast
studerade de gamla klassiska språken, poesien ocb de
nordiska antiqviteterna. Med ett poetiskt sinne begåfvad,
var det ock naturligt, att ban snart slöt sig till de vittre
jern nårige ynglingar, soro samtidigt med bonom här
inträffade, ocb af hvilka vi nämna Urban Hjårne, som ban sedan
tillegnade sina kling-dikter, bröderna Columbus, bröderna
Wollimbaus, Olof Burman, Jacob Istbmenius m. fl. Huru
lang hans vistelse varit i Upsala är mig obekant, men
väl studerad i antiqviteterna, blef ban 1674 anståld
såsom skrifvare i antiqvitetskollegiet och 1682 befordrad till
aktuarie ocb notarie i samma verk. I sin kraftigaste ålder
afled ban i Stockholm i November månad 1684. Följande
sommar fordes hans lifiösa lekamen af anhöriga till Gefle,
der han i stadskyrkan jordfästades ocb nedsattes den 28
Juni 1685, vid hvilket tillfälle hans “intimaste vän“ Abr.
Burman skildrade en “förnöjd lefnad" i följande sonnct:
“En af de vijse män bölt största rijkdom vara,
Ja högsta goda bär, alltijd lefva förnögd
Ocb skiöta intet om den slipprig verldzens frögd,
Ty moot naturen är sig nöijsam eij förklara,
I hvad Gud een bes k i ärt; ens annars effterfara
Har arbet stoort med sig ock är till skada bögd,
Men ett nöijaktigt sinn blijr prijsat up i bögd,
Ock till att lefva säll, gör du ey gull hoopspara.
XII: 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
