Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Georg von Brobergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sonnet.
Prov. XVIII: v. 12.
Förr an man til åbro kommer, måste man lida.
lao måste lijda, förn man komma kan til åbra;
Så bar den vijsaste ibland de vijsa sagt,
Hvars ord och sannas på den na nårvarand’ act
Dår man seer mödsam flijt åbr-rijke fruchter båra,
Ty efter Bergman bar på tryckar-konstens låra
Sin ungdoms tijd så vål ocb idkesamlig lagt,
Har ban ock med Gudz nåd det nu så vida bracbt,
At konsten honom kan båd’ bröd och lof beskiåra.
Hans låbr-åhr ä’ förbij; hans frijbet nu uprinner,
Bn frijbet, b var uti ban önskligt nöije finner.
Nu Gudh, som bonom bar til våreket snille gifvit,
Han låt’ det samma stådz af honom så blij drifvit,
Så at det lånda må till prijs af Herrans najnn
Till allmån nyttighet, så och hans egit gagn!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
