- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 12. Olof Rudbeck, far och son, Erik Wennæsius, Carl Arosell och Henrik Georg von Brobergen /
294

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Georg von Brobergen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fördenskull giör I rätt, I kiärleksfulle vän Ber,

Som till eh’r ächta lust haa denne tijden valt,

På hvilken alt, som rörs, till kiärlek sammanstämmer.
Hvem kan till gifftas då ey blifva Öfvertalt?

Till sådant kiärligt dåd vill iag ebr lycka önska;

At I må lefva väl uti halftbundrad åhr,

Och denne fagre Palm uti all sällbeet grönska,

Sampt bära sådan frucht, som vijda öfvergår

Den dadel-frucbt, som man på andra palmträ finner,
Ocb el liest da c ty lus på grek ska kallas plär,

Ty buru god den är, hon lijkväl icke vinner
Det loford och beröm, som ächta dadel bär,

Re en kiärlek menar jag. Ty hoo kan rätt beskrifva,
Hvad sötma ocb hvad godt den samma med sig har?
Den ogifft är, som jag, måst sådant låta blifva,

Men de kun’ tal’ där om, som äro mor och far.

Jag önskar med ett ord, Gud täckz ebr bägge kröna
Med nåd, och signe stedz ehrt liufva kiärlekz boo,
Och vaggan fram för alt, han låte eder röna
All sielffbegiärlig lust i nöije, frögd och roo!

Gåta.

Jag hafver intet lijff och må mig sielf ey rora,

Ocb kan doch lefvande dijt, som de villia, fora,

När iagh sielfanner är ell’ och med mig har tre;

Men at sielfftredie gå, det plägar ynckligt skie.

Det arbet’ är gement, jag ensam plär förrätta,

Sielf femte är för nog. At iag nu gör alt detta,

Det kommer aff det hål iag hafver mitt uppå,

Som väl skal vara skarpt, at tingsten kan der få
Sin fulla rymd och vidd, ty tingsten drifver värke,

Och mitt välbårne hål är tingstens ögnemärcke.

Jag lägger detta till, fast gåtan synes fuul,

Så är hon lijkväl sann ocb pekar på ...... .

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:11:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/12/0298.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free