Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Georg von Brobergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och eifter nu all ting sig till sin mognad skicka.
Så tienar det sig väl, at I moot eder flicka
Och tacka jungfru brud en mogen kiärlek tee,
Och skillien ebr nu straxt från ensligbetens vee.
Den fagnad I därmoot af hennes kiärlek finne,
Är ey den ringste debi, som edert redlig sinne
Af lyckan har fortjent. O trefalt lyckligt par,
Som i hvar annans dygd sin kiärleks nöije har!
Om hvilcket nöije jag väl mera skulle skrifva,
Om jag det sielfver rönt, men måst’ nu låta blifva;
Dock beder jag om låf, fast jag än uthe står,
Jag lell får önska godt åth den, som nu ingår
I ächta kiärlekzbo, och ty af himlen beder,
At han ehr bägge två, dem sielfva nöijet leder
I säng och säte hoop, täckts gie ett ymnigt mått
Af alt det som med ekiäl kan säijas vara godt,
Och sårdels, at I ock bland annan hiärtans fägnad,
Som sig infinna lär uti ehr ächta hägnad,
Må baa een huus-music af papp- och mamma-roop,
Som jempte vaggans knarr må rosamt stämma hoop.
En gåta till plägning.
Jag kröker, böijer mig, som ormen sig plär slingra,
Till sambla tarfves jag, så väl som at förskingra;
Skall jag ståå mitt uti, så är jag. något raak,
Men krympes jag ibop, så sätter man mig baak;
I siötull-rätten jag det främsta rummet tager,
Och finnes ofta nog i alla svenska sager,
På resor ar jag med och kan dock icke gåå.
Ja med ett ord: Jag fins hos Golfsteen mitt uppå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
