Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Georg von Brobergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I medlertijd bor det otroligt icke vara,
At som i denne må’n den betste tijden ar;
Det ock så två och två sig sökia sammanpara,
För kiärlekz hetan skall at stilla sit besvar.
Fordensknl seer man ock de tvenne bierte-vånner,
Som na på denne dag sin kiärlek låta see,
Den deras dygd uti b var annans bröst uptänner,
Sig nnder Astrildz macbt och välde fågna gie;
Ty han fast mera rår, än leijonet och bunden,
Som vij8a denna tijd sin hetziga natur,
De haa ders vissa rum; men Astrild är ey bunden,
Han fälas öfver alt rätt som en hufvud-lur.
Och efter han och så nu prof derpå bar gifvit,
Herr Zacbau med sin brud till kiärlek sammanbögt,
At af dem tvenne är en siäl ocb hiärta blifvit,
Som i förenat dygd til döden är förnögdt,
Så vill man ock så nu af öfverväldet bedia,
At detta kiärlekz band så fast må knutit blij,
At döden sielf ey kan uplösa samma kedia,
Förn de med nöije fåå sin höga ålder sijl
Gåta.
Hvad är, som har ibland två dussin vederlijka
Det sidsta rum, när de uti svensk ordning gåå,
(Fast de i dagligt bruk sig annorledz förlijka)
Och finnes dag och natt främst uppå Zachau ståå?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
