Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Georg von Brobergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad är eo ächta vän? En engel uppå jorden.
En ädel lifsens trost, en ovärderlig skatt,
All hugnadz bästa dehl, som menniskian är vorden
Af timlig ting förundf, ett ljus i motgångs natt,
Förnöylighetens prijs, en själ, som sig fordelar
I tvenne såta brost, en utvald läkdoms art,
Som ensligketens soot och krämpor onskligt beelar,
En trygger hamn emoot olyckans vågors fart,
Kiärlekens ögnasten, kyskbeetens rena spegel,
Uppricbtighetens bild och dygdens skådemynt,
Hvarpå hon sielfver satt sin egen skönhetz prägel,
Ett prof utaf den last i Eden blef begynt,
En krafftig biert-magnet, en pant af himlens nåde,
En dag- ach natteroo, trohetens semperviv,
En tilförlitlig hielp i dåd så väl som råde,
All lraflighetz begrep, sin kiärstes andra lijff.
En sådan ächta vän, har I, herr brudgum, vunnit
Af lyckans blijda band och effter Gudz behag;
En sådan ächta vän har I och lyckligt funnit,
Vår tacka jdngfru-brud, på denne glädie-dag.
Kan då, som vij i dag på heligt rum fått böra,
Ett fåhr, som varit tapt och återfunnit är,
En herdes bierta til en sådan glädie röra,
At han förgäter alt i öknen hafft besvär,
Och sine grannar til ett frögde-samqväm kallar,
Och gläder sig med dem, at han ey fåfängt gått
I skogens ödemarck och bergens braute hallar,
Men effter önskan sin sitt fåhr har återfått
Hvi skulle dock ey I fastmehr, herr brudgum, vara
Af alt ehrt bierta glad, at I vijd Marstrands hamn,
Där klippor, haf och berg sig med hvar annan para,
Har fått på denne dag en ächta vän i famn,
En vän, som är ett fåhr, fast hon månd* Bagge heta,
Ett fåhr, som dricker af ehrt egit drvckes-kar,
Et fåhr, som mättat blijr af eder egen beta,
Ett fåhr, som fägnar ehr båd’ nätter, som oek da’r,
Ett fåhr, som bvijlar sig uti ehrt egit skiöte?
Ach lycklig herde, som har fått ett sådant fåhr!
Och ty bör eder nu vist stämma glädie-möte,
Til tecken af den frögd, som edert bierta rår.
I har ock, jungfru brud, vist orsak ehr at frögda,
At himblen eder brecht uti den herdens vård,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
