Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Georg von Brobergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En flygande granat, i stallet for sin baga,
Han brukar denne gång, at tända up en låga
Som sig utvidgat har så vida och så bredt,
Att och en fästning sig däraf har vunnen giett.
En fästning, hvarest dygd och skönhet sig beparat,
Och mot all odygds storm med stadighet försvarat,
Men gifver sig nu opp, ty Astrilds mod och rnacht
Har henue med accord til kiärlekzlydnan bracht,
Hvarmed han nogsamt kan sin stora värckan vijsa,
Att man ey mindre den, än Martis kraft bör prijsa,
Ja billigt prijsa mehr, ty vore icke han,
Så förde aldrig Mars i fäldtet någon man,
Men nu så kunna ey af Mars så många ödas,
Att Astrild icke fler’ å nyo låter födas,
Han recreuterar starckt båd’ natt så vål som dag,
Och brukar sin method, naturens äldsta lag.
Hvar en som billigt nu sin krafter honom länar,
Ty krijget fordrar folck, som Gud och kongen tiänar,
Hvar till hvar redlig svänsk sitt pund använda bör,
Så vijda han förmår och det för pallen tor.
Och som, herr brudgum, I alt detta väl betäncker,
Så giör I också rätt, att I ebrt sinne läneker
Till Astrilds liufva tienst och sluten denna stund
Med eder vundne vän ett evigt fredz-förbund,
En fred, som medelst strijd bör bäst forkofrat blifva,
När ömse I hvarann tropbéer skolen gifva,
Trophéer, hvileka sku i alla evighet
Bevitna eder dygd samt mau- och vänlighet.
Nu himlen, hvileken ehr så lyckligt täckes para,
Han låte eder med hvarannan fåå förfara
Mehr frögd- och glädie*da’r, än såsom kärnar fins
Uti granate-frucbt, och man at räkna mins.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
