Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Georg von Brobergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXX.
Psalm. 98 v. 9. Vatuströiumarne frögde sig och all berg vare glad.
Hvad såledz talat var
Igenom Davidz mund,
Sin värckan vunnit har
På denne glädjestund
då
regemeuts-pastoren, ehrevyrdige och boglårde herr
Magister Alexander Fernströnt
sampt
ehreborne och dygderijke jungfru,
Jungf. Anna Margaretha Bergman
den 16 Maij 1705 uti Stockholm förnöjligst sammanvigdes.
Sonnet.
I. bafva ström och berg vist orsak sig at frogda,
När kiärleks driflften dem så väl förena kan
Uti det täcka par, af samma namn, dem man
Uti hvarannans dygd nu skådar högst förnögda.
Ty Astrild, hvilken kan på land och vatten slögda,
Har lagat, at en ström af kiärleks låga brann
Och endast uti berg en önskad svalkan fann.
Sij, så ä’ ström och berg förnöijligst sammanfögda.
Herr Fernström har uti sin jungfru Bergman funnit
Ett pärle-namn och gagn båd* dag så väl som natt;
Hon har ock äfvenväl uti sin Fernström vunnit
Sin* dygders vackra löhn, sitt nöijes högsta skatt.
Gud, som uhr hårda berg kan låta strömmar flyta,
Lät brudgum vår och brud ey någon sällbet tryta!
Gåta.
Från vidt aflägsne land har jag så vida hunnit,
At jag, som främmand är, har likväl burskap vunnit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
