- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 12. Olof Rudbeck, far och son, Erik Wennæsius, Carl Arosell och Henrik Georg von Brobergen /
393

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Georg von Brobergen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

iv.

Verldsens fåfangligbet, i lijfrtijden förachtad, i döden lembnad,
i himlen förgäten af den

uti dödligheten ehreborne, gudfruchtige och dygderijke,
nu

i odödligheten evigt hos God salige matrona,

Hustru Elsa Grundel,

som effter en christ-loflig dygde-vandel pä sitt
78:de ålders åhr,

försont med sin Gud, förlijkt med sin nästa, förnögd med sig sielf,
uti Herranom saligen afsomnade den 6 Aprill 1693 och den 1 Maij
der på fölliande uti sin sorg-beprydde hvilo-kammar i Stockholms
stadz ator-kyrckia christ-hederligen infördes.

&» den, ja mer än säll, som medan han bär lifver 1
På jorden, skiöter ey hvad jordiskt vara kan,

Men med sin tanckar stads från jordens flättia klifver, ’
Och fästar all sin håg på himlens frögde-Iand,

Där ingen vansklighet vår hugnad får förstöra, ’*

Där ingen dödlighet til at befruchta är,

Där vij af ingen sorg, uöd eller jämmer böra,

Som elliest Christi folck på jorden ängzla plär.

Där vij för korssetz last, som här i verlden delas
Af Herrans faders-hand, ska evigt ninta fåå
Den liufva himla-lust, hvar uti intet felas, /

Hvad glädie, frögd och ro, samt nöije kallas må.

Ja, säll och trefalt säll, then rättlig vet förachta
All fåfängia och flärd, som tijden med sig bär, i
Och åter tbär emot med alfvar eftertrachta ’ i

Then sälle evighet, samt henne hålla kiär, > l

Fast mer än alt dät guld, som man i jorden finner, >
Fast mer än all den pracht, som verlden lyster seef’
Alt sådant timligt är, som lätt och snart försvinner) I
Men intet nöije kan åt ädle stålen gie; » ;/

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:11:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/12/0397.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free