Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Georg von Brobergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han tar med grymhet bort vår enklings halfva hiarta,
Som förr hans Ögnalust och största hägnad var;
Han är ey der med nögd: ban giör än större smärta,
Des s pade foster han ey heller lembnar qvar.
De foster, bvilka knapt en månad finge skåda
Det timlig’ lifzens lius, dem rycker han strax bort,
Han bar ey nog af ett, men tar dem alla båda,
Giör deras lifztidztråd och fadrens glädie kort
Hvad skall man säya här? Skal man med Herren träta,
Och sporja honom til, hvij han har detta giordt?
Hur’ ban bar knnnat sielf sitt egit ord förgiäta,
Som han dock hålla plär, och tyckes hålla bordt?
Ty han ju lofvat har åt Adam och hans Eva,
At de skull’ växa til och ökas mehr och mebr,
Och här får hvarken mor ell’ sohn ell’ dotter lefva,
Båd’ stam och telningar läggs uti jorden ne’r.
Men ach, bur villia barn sin Faders råd bestrida,
Som icke veta sielf, hvad godt och rådsamt är,
Men bålla det för ondt och räkna det för lijda,
Som offta8t deras gagn och nytta med sig bär.
Den högste Guden ju lijk som en fader handlar
Med sine fromme barn på denne verldzens klot,
Han offta8t deras frogd i sorg och gråt förvandlar,
Dock söker deras gagn ey mebr i med än mot.
Ehr christendom kan ehr alt sådant väl påminna,
Bedröfvad man och far, hvars hierta sorgen q väst:
Fast skilnan synes svår, lär’ I dock värcklig finna,
At hvad som Herren giör, det är och blifver bäst.
Ehr maka och ehr barn, som nu haa lagts i kista
Med sorglig pust och ach samt hiärteängzlan stor,
Sku I til evig tijd ey sakna eller mista,
Men en gång finna ’gen i himlens glädie-chor.
Där hon med desse ord för Lambet kan framträda:
Sij, Herre, här är jag och barnen, tu mig giett*),
Och sedan skal med dem ett trefalt heligt qväda
Uti en sådan frögd, som ingeo hördt ell’ se dt.
Ty hämmer nu ehr sorg, och önsker henne lycka,
Som med de tvenne små, så väl har sluppit frå
Alt hvad som jordens folck i detta lijf kan trycka,
Och önskom alle oss en sådan sällhet nåå!
*) Esa. VIII: 18.
XII: 26.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
