Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Georg von Brobergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Små barnen oka ocb med deras modrens tårar,
Fast åldren hindrar dem at rätt sin sorg förstå,
Som deras späda bröst så ganska bittidt sårar,
När de behöfde bäst sin far at lita på;
Ty dödsens grymhet har en sådan gåfva röfvat,
Och i dess ställe giett ett ymnigt tåre-mått
At mor ocb barn ibop, som han så hårt bedröfvat,
At deras glädie syns en ända bafva fått
Men dock hvad säger jag? Har skal ehr glädie ändas,
När eder man och far den rätta glädien får?
Ebrt sinne bör från sorg til glädie billigt vändas
När I betäncken det, ocb at ey döden rår
At fälla hvem han vil, den högste Gadens villia
Är dödens efterfolgd, ocb fast än Herrans hand
Har täckts ehr man och far med sorg från eder skillia
Sku I dock mötas åth i det förlofde land,
Där idel sällhet bor, och ingen sorg mer finnes,
Där glädie-solen ey skal nånsin nedergå.
Af detta tröster ehr ocb för ehr det til minnes,
Til dess den sällhet I ock värcklig niuta fål
I mediertid vil jag, som ochså sorgse saknar
I denne fromme man en redlighetens vän,
Tilönska honom ro, tils han med glädie vaknar
At atur dodsens säng odödlig opstå ’gen.
På grafven.
En man, som Herrans hiord med lifzens ord bespisat,
Och med sitt lef verne på rätta vägen visat,
Blijr under denne sten på kropsens vägnar lisat,
Ocb skal för trogen tienst af Herrans mund blij prisat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
