Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Georg von Brobergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon har igenom tron sig med sin Oud förbnnnit,
At vara nti lijf och dod hans kiära brad,
Hon har ock trones löhn i himlens sällheet vannit,
Och står for Lambets stool i helig engla-skrud.
Sin troos lifachtighet har hon i lifvet vijsat
Med allskiöns cbristlig dygd, som prydde hennes siäl,
Ocb blijr fördenskull na af hvar dygdälskand prijsat,
At hon har in för Gad och menskior lefvat väl,
I det hon världzens fiäs och flättia städz’ förachtat,
Men himmelsk-sinnad sökt Gudz barnas högsta väl,
Sin Jesam, siälens vän och bradgam, efftertrachtat,
Hoos den bon lefver nu i evig glädie säll.
Hon lefver ock så bär i stadigt ähre-minne,
Så länge dygd är dygd, och skall ey hoos oss döö,
Men låfva8 för sitt Gud- och dygdeälskand’ sinne,
Af oss, som vistas qvar på denne verldzens öö.
I synoerheet skall jag dess lof-ord ey förglömma,
Hon vitnad’ om mitt doop, jag vitnar om dess dygd,
Och skall, fast pennan ey kan den tilfylTst berömma,
En stod på hennes graf med desse ord blij bygd:
En jungfra hvilar här, til namn och gagn Christina,
Som har i döden giett sin ädla siäl åth Gad,
Sitt låf åth rycktets mand, och månd’ na evigt skijna
I himlen, solen lijkt, som Cbristi egen brud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
