Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Georg von Brobergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men sij, hvad skrifver jag? Är ey herrStebchen raehr?
Har du, o bleka död, giordt honom platt till inte?
Ach ney, tin macht år ståckt, at bon ey långre hinte,
Än blott afklåda det, som vanskligheten ser;
Men det, som himmelskt var, den siål, han hos sig hyst,
Är uthom väldet titt i sälla evigheten,
Där hon med palm i hand för Guda-majesteten,
Af större klarhet skijn an solen nånsin lyst.
Hos oss på jorden skal och aldrig blifva släckt
Det redlig’ namnetz lius, som han hår uptåndt hafver,
Och skiönt man nu hans kropp i jorden nedergrafver,
Skal dock hans dygdelåf ey blij med mullen täckt.
Af detta tröster ehr, I, b vilka sorgen qvåst,
Och tåncker: Gudz behag måst vara eder villia,
Om God oss gier en vän, ell* ock behagar skillia
Den samma ifrån oss, år dock hans villia båst.
Herr Stebcben, som oss hår så hastigt öfvergiett,
Skn vij i sinom tid med hugnad åter finna,
Når vij i salig stund uhr denna veriden hinna
Till himlens glådie-sabl, som Herren oss beredt
I medlertid far vål, dn redelige man, ’ ’!
Far väl ocb soff nu sött i jordens moder-skiote,
Till dess din sålla siål med kroppen får sitt möte
Och evigt blijr förent i härlighetens land I
Graf-8krifft.
Herr Petter Stebchen, som berömligt genom gått
Sin verid och aldrig trådt från dygdens råtta bahn,
Men God och menniskior at tiena varit vahn,
Har under denna Steen sin roo och hvila fått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
