Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Georg von Brobergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Haa lefver ock så bär uti beprijsligt minne
För sin uprichtighet ocb redeliga sinne,
Hans höga bärskap, det han tient i femtij åhr,
Bepryder med sitt lof hans mall ocb svarta bår.
Så bar ock makan bans, Maria Petters-dotter,
Som til at giöra godt ej ledse blef och tratter,
Men uppå dygdens väg sacbtmodigt vandrat fram,
Nu hint i salig stund til Jesu egen famn.
Maria hette bon, bon bar ock med Maria
Den bästa dehlen valdt hoos Jesum, som bar frija’
Dess ögon ifrån tåår, dess fotter ifrån fall,
Och nu delacbtig giordt af himla-glädien all.
Så lef då, sälla par, boos herren Gud i bögden,
Och niuten med hvarann den obeskriflig’ frögden,
Som Ohristus med sitt blod de sina bar förvärft,
Och I formedelst troon utaf bans nåde ärft.
Vij, som än lefve qvar, och ehr til grafven föll ia,
Sku eder sälle mull med våta tårar böllia,
Ocb sä’n vij sorgse baa tilslutit eder grifft,
På stenen rista in en sådan minnes-skrifft:
Två biärtan bvijla bär, som ett i lifvet varit,
Ocb nu uppå en gång ubr denna verlden farit,
Tj som reen kiärlek dem förbant i lust och nöd,
Så skildes de ej åtb in i den bleka död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
