- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 13. And. Wallenius, Joh. Vultejus, Christ. Tiburtius, Ernst Gestrinius, Mich. Renner, Jonas Hjortzberg och Peter Warnmark /
224

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Christofer Tiburtius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tack, allerkiärste van, haf Jesu evig ära

For det. du druckit bar den drick, jag dricka bort,
Och att du lidit har för det, vij usle giort;

För sådan drick du vill med himmelsk nectar nära.

Andans uppgifVande.

Som i naturens skick på tider föllja tider,

I vatnets hvälfvand’ blå en bÖllja skiolljer ann’,

Så, när sin lefnadz daar vår Jesus, Gud och man,
Nu hade gienomgått, till ändan äntlig lider.

När alt fullkomnat var, som skulle ske och bända
Till vår förlossning dyr, då ropar han: Min and’
Jag nu befaller i tin milda faders hand,

Jag vill till dødsens land nu bog och tanckar vända.

Ej! Högstbedröfvad siäl, fick nu nå sting ditt hierta?

Rys nu ey alt ditt lif? Din Jesus hänger död.

Kan nånsin tänckias up nån större siäla-nöd,

Nå’ större siäla-qval, nån större siäla-smärta?

Ach himmel, himmelskt alt, acb hvälfvand’ himla-kroppar,
Ach jord, ach jordiskt alt, ach bölljor, land och haf,
Ach, store himlens Gud, b vi såg jag ej strax graf,
Hvi gick min blod ej bort till alla sina droppar?

Hvi har din allmachts band beredt mig i det tysta,

EU’ hvi fick jag ej graf i kiära modrens bröst?

Hvi drog du mig derut, gaf anda, mål och röst,

At nu för sorg mitt lijf i stycker måste brista?

Jag ser och läser, när jag hednas dichter länar,

At sedan Niobe på ynkligt mordiskt sätt
Had’ mistat all sin barn och gråtit sig hel mätt,

Då utaf hiertans sorg blef vänd i hårda stenar.

I obeveklig steen, i flintehårder klippa

Mitt alt förvandlat är, ey röras blod i kropp,

Alt stelnat är, alt dödt från nersta tå till topp,

Ty stel som klippan är sielf salighetens klippa.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:11:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/13/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free