Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Hjortzberg Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om kärleken til nästan.
(1746.)
Om thet ur bruket blir at få och taga gåfvor,
Och han, som gifva kan, behåller sina båfvor,
Då måste ocean ock åndtlig torcka ut,
Och all naturen snart få se sitt sidsta slut.
Hvar skulle veriden sielf tå något få til basta
At fågna alla them, som uti henne gästa?
Hvar vill lejinnan tå och örnen finna rof,
Ocb bur skall oxen få ur krubban sitt bebof?
Af gåfvor menniskan har varelse och lifvet,
Hon kan och dela med, hvad henne skånkt har blifvit,
Ty första gifvaren på gåfvan skref en lag:
At hon bör vandra kring igenom natt och dag.
En grandlag therför är i alla verldsens lagar:
Then ena gifva skall, then andra gåfvor taga;
I alla samfund är en sådan anstalt giord:
Then ena bar sitt bröd uppå then andras bord.
Then ena sitt qvarter i annars buske tingar,
Then ena får sitt skiul in under annans vingar,
Then ena plåstrar om then andres bräck ocb sår,
Then ene sig et skiört utaf then andre får.
Vist är tå illa giort, om menniskian för andra
Vill ensam börja på at tbenna lagen klandra,
Vill gerna gåfvor ta, men lägger sig ther på,
Och hindrar theras lopp att kring til andra gå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
