Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Peter Warnmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så ungt, som längre tänckt at lefva bar,
Som gammalt, tbet ej mera orckar töfva,
Men väutar stadigt til at kunna sofva
Alt sitt besvar.
5.
Man kan bär icke alla dagar bida,
Ocb med tbe många afvundsmunnar strida;
Gud lagar så, at på en bårdan strid,
Skal ändtlig sidst (ehuru tiden löper)
Med glädie väntas (som man intet kiöper)
Tben ädla frid.
6.
Kom tå, min Jesu, tu min käre broder,
Som älskar troget likt en trogen moder;
Mig ledes vid at flera dagar se,
Mig ledes vid all verldsens pracbt och heder,
Mig ledes vid tbes flärd och stolta seder,
Thes ach och ve.
7.
Om man nu ville mig altsamman gifva
Hvad verlden har, och mig en vän förblifva;
Så ville jag ej byta med min del,
Jag vet hvad jag bar haft, ocb hvad jag niuter
Hos Gud, när Gud mitt lif och hierta sluter
Med mina fel.
8.
Kast nu utaf min kropp titt ok tin börda,
Tin synd, som siälen altid ville mörda:
Gack sedan i god ro uti tin graf.
Sof sött, til thess tu åter en gång vaknar,
Sof sott, emedan tu i grafven saknar
Tin vandrings-staf.
9.
Kast bort the tanckar verlden tig bar gifvit,
Kast bort tben lag, som hon for tig bar skrifvit,
Tu bar ej lof at längre töfva q var,
Ty si, titt glas thet är nu alt utrunnit,
Tin såta siäl med lust oeh frögd bar hunnit
Up til sin far.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
