Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Peter Warnmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ach Jesu, jag titt oamn, tin godbet prisar,
Ocb mig en ödmiak Petrum stadse visar,
Ty ta har giordt tbet ingen giora kan,
Hos tig jag all roin bielp och nöje fan!
Tii en otidigt talande mun.
Var icke afvunds-siuk — förlåt at jag sa sager —
Tu, som ej annat giör, än spyr af muqnen gift,
Ocb tycker illa om ens annars tal och skrift,
Se til titt egit pand, har mycket som tbet väger.
Tag bielkan aldraförst atur titt egit öga,
Förrn ta vilt grandet ta utaf tin bror, Ifpm sen.
Ta arga siäl, ocb se på bägges fel ocb paehn,
.Kom väds, ta lärer med en skamlos tanga ^röja.
3.
FÖrtryt ej afvundsman, som öpnar tina läppar
Til en onödig ting — tbet är tin egen skam
-«-At jag ip for tin syn mitt pappers verck bär fram,
Si, åt tin afvund jag med mina fingrar knäpper!
Jag bär min pänna fram min God til evig åhr?,
Tbet vida Svea-land til hugnad, gagn och tröst^
Ocb icke som ta sielf nttolckar med tin rost:
At jag för guld ocb ros min pann? skulle skär?.
Hör, jag vil råd? tig ta leda sfynodakruba,
Som me^ tjn falska yäf, likt spinlto snärj? vU,
Om tu skai t hälsan få» så bast? tig no til
Alf dygders apotheb, at oåg<Ut lärdom braka«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
