Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Runius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lät honom gå, fri, los och ledig,
Theraf han bord t bli from och sedig;
Men si, tber fans
I lifvet b ans
Ey någon dygdig åder,
Men grymhet utan nåder.
4.
Ty straxt han slapp och fant en annan,
Sin stalbror och sin trogna roedbetient,
Then han en liten penning-summa ländt,
Begynt’ han genast häftigt bannan,
Bemötten som en olf ett menlöst får,
Och flög then arma man i hals och hår,
Tog til at ryckian, slån och släpan,
Och hade väl baft lust at dräpan;
Hor, sad’ han, tu,
Betala nu,
Hvad tu mig skyldig blifvit,
Nog tid har jag tig gifvit.
5.
Tå föll och tbenna tienarn neder,
Och sade: Haf doeh tålamod med mig,
Jag vil altsammans väl betala tig.
Tänck, samma bön och samma heder
Får tienarn bär för få riksdalers skuld,
Som herren fick för många tunnor guld,
Men vil sig doch ther med ey nöya,
Ey heller någon tima dröija;
Han låter här
Sin giäldenär
Straxt fängsla, binda, basta
Och uthi tornet kasta.
6.
Tå nu the andre tienar’ alla
Thet sågo, tyckte tbet them ganska ledt,
Och sade herren sin alt hvad var skiedt,
Som straxt lät honom för sig kalla,
Förbrådden thenna sin missgiärning grof
Och sade: Hör, tu Gud-förgiätna bof,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
