- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 14. Johan Runius, Olof Broms och Olof Lindsten /
133

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Runius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En flicka til sin år, men käring till sin hälsa,

Till hy och färg ett lijk, kund’ Vårby brunn så frälsa,
At bon gick där ifrån en hel fornögd person,

Der feltes blott en man, så frisk och käck som hon.

Om någon tycker så: tbe profven ä gemena,

Han skall få ett förnämt, som fyllest gör allena.

Tänck: en drack brunn i år och friska blefvo två,
Tbet har jag sielfver sed t. Hvem kau nu gissa på?

Tro intet att mitt tahl de hafvande skall giälla,

Med sådant folck har jag alsintet at beställa;

Kanske at en af dem för två kan dricka brunn,

Men thet jag säija vill, tbet har en annan grunn.

En hög och förnäm fru, hvars namn jag nu vill lämna,
Och i så slätter vers af vördnad icke nämna,

Hon drog till Vårby brunn, men med en hälsa, som
Tyckts vincka döden til och liksom säija: kom!

Hon blef i flyckten frisk, straxt hon begynte brukan,
Där af blef jag så glad, at jag slapp miälte-siukan,

Som mig så plågat förr, at jag mig sörgt hel grå.
Tänck, om jag druckit sielf, hur frisk jag blifvit då!

Mitt hierta dan förut var väl ett skålpund tyngre,

Då var jag fyrtij’ år, nu är jag hälften yngre.

På vägen luska mig en käring i ett torp,

Hon sad’ jag var hel hvit, nu är jag som en korp.

Säg nu: Är vattnet godt, har man ej skäbl at rosat,
Som gör en mennskia frisk, för än man där på nosat?
Jag menar jo, hå jo; men bör, jag har ännu
Ett brunn-prof, som är rent, ja fast det vore tu.

Thet var en man i stan, hvars namn jag nu ej minnes,
Som klagad’, at han var så underlig til sinnes,

Såg surt och illa ut, blek, tyst och tanckefull,

Lik som han skolat nyss spelt bort en tunna gull,

Han hade ingen sömn, sitt hierta sad’ han svida,

Min ögon vil, sad* han, alt stilla åt en sida,

I går var alt för vildt, när jag i kyrkian kom,

Jag bad dem se rätt fram, the giord* alt vänster om.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:11:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/14/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free