Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Runius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu säger hao at han vil iote ha mig langer.
Raison: Jag ar for grann, och ban en fattig dränger,
Jag får hos bonom ey mitt åhr til ända bli,
Jag måste Thomæ dag min Mickelsmässa si.
Jag säger, at jag gior slätt inte gagn i hoset,
På gatan vor* jag god; men for det myckna kruset
Skiäms ban gå med mig ut, och gier alt det til skull,
At ban var alt for arm, och jag for rik af goli.
Nu skal jag säljas för två enkla caroliner,
För det jag intet är som andra concubioer.
Hvarmed bå ligger och sig vältrar mången dräng,
Ney, trots jag nånsin låg med herren min i sang!
Men hören herrar I, til hvilcka nu kringlöpes,
Jag sälgs ey för det pris, hvarför jag likväl kiöpes,
Hår måste taflas först, hvem rätta kiöpara blir,
Tro fritt at hau mig sen med glada ögon sir.
Til svenska Rostock nu, hvem lust bar til at kappas,
Kom, jag är värd, at man om mig må lite nappas;
Dock skal i spelet ey den blinda lyckan rå,
Bra ögon måst1 han ha, der står det alt uppå.
U tty dniug.
En blå skarlakans kappa, så god som bel ny, med franska
galioner besatt, speltes bort pa kiällaren Rostock i Stockholm S:t
Tho-mædag anno 1711.
xxxix.
Til krigskollegii-kamreraren Jacob Rfiök,
angående de på hans lista resterande, som förlidit år på S:t Thom»
dag spelte med på min kappa, att de ville betala sina kast.
Svad Tbomas-mässan sås, kan det väl nånsin blommas?
Vor* ey Jacobus til, Johannes vor4 en Thomas,
Han bad’ å Thomæ dag en kostbar sädes-and,
Och räds hans masta säd föll i ofruchtsamt land.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
