Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Runius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XLL
Till en god vän, ang&ende otidig censur,
Ser du mitt fel i ett och anna,
Så skrif mig til med posten, om du vill,
Du skalt ha lof ocb ändå tack därtil,
Skönt tu mig huden full vill banna,
Och om du ej ther på får höfiigt svar,
Så hälsa mig for ingen ärlig kar.
Men om tu mig på ryggen böflar,
Så ränn för atton tusend böflar.
Jag aektar slaffs
Som bunde-glafs,
Och mina gamla vantar,
Gud gie du mig ej pantar.
XLII.
TUI en fästmtt, med ett par kryckior.
Jag vet väl, min jungfru täck,
At hon sig väl låter tyckia
Hon beböfver ingen kryckia,
Hälst bon är bå frisk och käck.
Men thet är dock gammalt bruk,
At den, utför predikstolen
Kåkar falla ned på joblen,
Håls för bli til benen siuk.
Skull hon sig och intet stött,
Intet ha nå ondt af soten,
Mindre får hon ondt af boten,
Hött är då med ingo bott.
Hon bar än två fall igen,
Jag sex gånger frästat lyckan,*}
Göm, min jungfru, giöm man kryckan,
Tro sin välförfarne vän.
*) Man måste observera at den, som brefvetoch kryckiorna
utsänder, år en som varit två gånger gift, och par consequent fallit
6 gångor ut för predikstolen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
