Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Runius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XLVI.
Til en min coueine.
Ett bref, som kan tiena till svar på ett hennes bref, hvar nthi hon
reprimenderar mig och andra flera, som gå ogifta tils 30 åhren, hvar
öfver mång flicka blir misslynt, så at man måste heta af them
gamla statar etc.
Stackar jag, som måste skiammas,
Fast jag ingen ting har giordt,
Hvarför jag må kunna stämmas,
Intet har jag stuli kort,
Eij så diupt vid bordet suckat,
At holländarn nekl mig bus,1)
Eller mig så häftigt buekat,
At min granne måst ta snus.
Inte med tben blyga flicka
Varit under keysarns taak,
Och ther så olyckli bicka
At thet gifvit echo bak.1)
Aldrig åt jag bons så klunken
Låg på bröstet qvar ocb skalf,1)
Aldrig trodde jag, som munken,
At jag fodt en brokot kalf.4)
Likväl skäms jag så at färgen
Blir på mig som bly och ten.
Ja så starkt at blod och margen
Stelna i min kropp och ben.
Holländarn kan inte lida, nar man s. h. rapar, ntan håller
for grnflig skam.
*) En flicka råkade i trängslen släppa i keysarens sal ett ord
fram, som heter pip, hvaraf hon så förskräcktes at hon vardt på
standen död. Keysaren lät begrafva henne som sin egen dotter och i
sin graf; och thet för hennes stora dygd och blygsamhet skal.
*) Om then, som skrot at hafva ätit en kyckling och hade
likväl ätit bara vatn-gröt, är en bekantare historia, än hon här behöfs
at förtäljas.
4) Om maneken, som inbilte sig hafva födt en brokot statkalf,
är en längre historia, än hon här kan uträttas. Summa, han
skämde sig ath.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
