- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 14. Johan Runius, Olof Broms och Olof Lindsten /
202

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Runius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vår ungdom skulle då så illa ey behofva,

Om tu så ädla ting the lite mer vil öfva,

The andra lemmars bruk håls ju med flit vid macht,
Men tungans rätta bruk blir snart i linda lagt

Hur man skal kroppen sin i tusen lynkior bryta,

Månd vändas tid oppå och ingen öfning tryta,

Ett bärligt reverentz, en väl formerad back,

Tbet måst en rygg förstå, tbet pryder honom ock.

Hur* är en stackars fot i verlden icke brydder,

At bli med pas, coupe, cadantz, balantz beprydder,

At giora S på golf alt efter tact och uot?

Det kan och ha sitt lof, at dantza en god fot.

Hur går det med vår band? Hor tvingas icke denna
Med värja och fleurette, med penBel, spel ocb penna?
Det är och vackert nog at folcket i ett land
Lärdt fächta, spela med, och skrifva en god hand.

Måst’ icke lår och ben och lander lära rida?

Fast än det skulle på behörigt ställe svida.

Kort sagt: man spar ei tid, ei mynt, ei sielfvan sig,
At hela kroppen til all idrott må bli vig,

Ty må ju tungan ock få något vackert låra,

Then ädla ledamot, som David nämdt siu ähra.

Ty genom henne, som en trogen siälens tolck,

Vi handla bå med Gud och med alt verldens folck,

Men öfvas måste hon, sitt ämbet rätt at giora
Och ordet med beskied för principalen föra,

Nu bör bon ha god fart, nu veta återbåld,

Ty både död ocb lif har hon uthi sitt våld.

Thet är väl sant ocb vist: then konst at kunna tiga,

Är bättre än för högt med tale-konsten stiga,

Ty mången giordt med tal sig til en mäster-tok,

Som, medan han än teg, bolts för magister-klok.

Vist är, at tiga gior fast sällan någoo skada,

Ther doch mång stackars rygg för tungan sin får bada,
För tiga blir man ei för ting ocb rätta stald,

Ther doch mång sqvaller trut måst böta läppegäld.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:11:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/14/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free