- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 14. Johan Runius, Olof Broms och Olof Lindsten /
208

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Runius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sen thet, som nåpplig tros i någon bondestuga,

At b varken tungan sielf ell’ tungomålen liuga,

När yxen hugger sielf, så liuger blotta munn,

Ocb svanskan säger sant, at svensken dricker brunn*

Thernåst at man med skiäl tyks kunna sig inbilla,

At man ocb liuga kan, i thet man tiger stilla,
dag tiger for en vän, som slår på dören hår,

Thet är så mycket sagt, at jag ei hemma år.

Omsider måste ock enfaldigt folck thet veta,

At en, som lioger, bör ei strax en liugar’ beta.

Hvem är, som sanning ei en gång en örfil slår?

Ett fel gior ingen tok, en svala ingen vår.

Thet femte paradox had jag vål lust at lemna,

Och ei bland samma ting tben fula satan nämna,

Men jag, som redan sagt om lögnens far, at ban
Til sielfva varelsen är mer än alt för sann.

Thet sidsta år, at Gud allena år sanferdig,

På samma sätt som han ock är allena vårdig
At beta god och stor, odödlig, starck och vis,

Och i all evighet at ther för taga pris.

Si thetta alt ihop, tbet har nu varit theses,

Tå jag tben första gång i veriden varit præses,

Tå grefven första gång har varit respondent,

Och första gång the två agerat opponent

Man hoppas ock, at thet lär kunna oss uhrsäcbta,

Om vi oss visat ha o viga ocb förskräckta,

Och så i häpen het råkt säija hunc för Åanc,

Thet var then första gång man nånsin så stådt blank.

God, som allena ser ocb vet til punct ocb pricka,

Hvad godt och dygdigt, som i them ocb mig kan sticka,
Täktz af sin höga tbron så nådigt tber til sij,

At ock vårt lilla pond en gång må nyttigt bli.

Ti) samma Guden vi båd’ bierta munn och händer
Uplyfta för vår kung och alla kungens ständer,

Han vare kungens skiöld, en sohl för kungens hus,
The höga rådens råd, ja allas lif ocb lius.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:11:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/14/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free