Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Runius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lmii.
Nimrods sk&ckta.
Til Götheborgs beröm *
Om Guds allvijsa skick man i diupare sinne betänckte,
Och sig i slikt outösligit baf med tanckarna sänckte,
Druncknade dock, Salomon, din vijsbet i högsta förundran,
Ditt skarpsinnige, spitzige vett måst här lijda plundran.
Guds obegripliga macht uti skapade värcke beskådas,
Ar ey ringare konst, det giorda på styre benådas.
Sex tusend åhr, at styra ä mer än skapa på sex da(r,’
Skeppe så väl styreman, som mästar* i bygge bebof har.
Om berr Nemo fick alt styra lof, ey sloget i slinte,
Alt blefve då til rofs’ åt botnlösa toma bror Inte.
Gud fogar alt uti skick, och af hans gudomliga skötzel
Härrörer himmel och alt, all ting uti födsel och ödsel;
Dock bar ban högst sin vårdnad om oss, Adamiter å jorden,
Rätt så frommer i värck Jban ock är uti skrifften, i orden.
Guds försyn de skapade värck til pricka beskrifva
Måst den qvickare fiär mång hundrade åhr låta blifva*
Skönt man binder ihop hina vijsas hiernor å händer,
Hinner bär ey dess grundlösa diup alt snöret i* sänder.
Kringer i munn som Attiska bij‘t å dryger af ullen,
Mer än Aristoteles, måst dock peta tungan i mullen,
Man ey.nu talar om för alt Guds nådiga vårdnad,
Och at han alla de ting men‘skian til godo förordnat,
Jord, lufft, hafvet och eld, samt himmel å verldsliga buren,
Fiskar i diup, och foglar i bögd, och samtlige diuren,
Och at dem tilstånd må kunna ju lättare bringa,
Henne gaf in godt snille och vett med vapnene tvinga.
Men at ey oss måst blij fast slätare vilkor än hinnas,
Skulle de hvijlas i skiuhl bara vij på marckena pijnas?
Ty gaf ban oss til värn, mot kiöld och rusk oge väder,
Först paradijs, sen tiäll, byar, och sidst härliga städer.
Skulle det ädlare kön få sin tilbörlige trefnad,
Bort, sade God, med en hård eremitisk vildiure-lefnad;
Dock när han alt företFÖdt; såg folck uti marcker och hytta,
Drifver han ut på jagt Ni ni rod sin väfålfga skytta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
