Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Runius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Är thet otviflacbtigt dock,
A t tben tro, som kallas påfvisk
Som hon är i annat fåvitsk
Så i präste-reglor ock.
Vis mig af tben helga skrifft,
Ingen präst få vara fästman,
Ingen mera ärlig prästman,
Som ey bor i Sträng-näs-stifft.
Stränga helgon, må du tro,
Som så högt plä spänna strängen,
Korsa sig för nämna sängen,
Ha doch ther sin största ro.
Tänck hvad kyskt hos nunnan gror —
När hon kallas kiära syster,
Svarar echo rädd och tyster
I dess samvet: Kiära mohr.
Ena timman löfften sin,
Giör hon, them hon så upfyller,
At hon nästa stund förskyller
Timans namn på god latin.
Påfven är en sälsam man,
Som så mången siäl vil mörda,
Läggia androm på tben börda,
Som han sielf ey draga kan.
Sitter ban på Petri stobi,
Träd då Petro något närmer,
Eller månn han hellre härmer
Hanen, som för Petro gohl.
Petrus var en hustrus man,
Våra tuppar plä ba flera,
Petri tupp lär intet mera
Här vid varit samvetsgran.
Eller vill tben fad ren sträng,
Mer än Petri kyskhet lofva?
Ve then mö, som dristar sofva
På thet löiftet i hans säng.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
