Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Runius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag satt min’ segel bij, sen jag lyfft daglös-anckar,
Cupido stog til rools, constapel Mercar var;.
Kaijutan G any med och hyttan höll all klar,
Neptun och Æol had’ om mig fast gode tanckar.
Jag ändtlig flöt så långt til Capo bon Speranee,
Där Morpbeus mötte mig ocb böd i hamnen inn,
Strax stande våg och vä hr, at slätt fans ingen vinn,
Då syntes min traffique helt mista sin balance.
Men somne-guden gaf mig trost, at jag fick hvijla
I Psyches cabinett, där jag i drömmen såg,
Hur tvedräckt, endräckt samt, bvar annan närmast låg,
Vulcan för Astrild ock bölt på raord-pijlar fijla.
Jag såg hur* glädien skref en billiet til sorgen,
The blef ock öfverens at aldrig skiljas åt,
Så rodde nöd ocb lust uti Saturni bååt,
Ocb tvedräckt giord’ visit til sämjan hvarje morgon.
Men ett var undran värdt: tre kongar samman foro
Uti en otäckt vagn; ovänner voro the,
Som altid surt och sött månd’ på hvar andra see,
Dock evigt troos förbund inbyrdes sig tilsvoro.
Then första var så snål, han aldrig mätt kund’ blifva,
Then andra girig var. på språng, men blef ey matt,
Then tredie aldrig teeg, men skreek båd’ dag och natt,
Fyllhundars våta feel, man vagnen må tilskrifva.
Men sij, t vedräck tighet vill endräckt dock upsöka,
Tå i sin strijdigbet hvar ann the tog’ i faron,
Och seglad’ med god börd i såta Venus-hamn,
Där himlens örtegård kan mäcktigt sig föröka.
An mer: En stridighet är mellan tvenne hiertan,
Där kärleks appetit först längtans malört är,
Seen mistans rådslag starck, som liuflig oro bär.
Säg nu om tvedräckt ey i endräckt föder smärta?
Mer: Ann’ tvedräcktighet Guds ord oss nog beskrifver:
Hur’ Cain brodren drap förutan minsta skuld;
Och Noacb vände ‘gen at vara sonen huld,
Ja Sanl, Absalon, på flyckten David drifver*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
