- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 14. Johan Runius, Olof Broms och Olof Lindsten /
310

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Runius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men som sydvästlig viod forbod mitt ankar falla
Vid ett abscbeulicht land, lee spijror satt jag bij,

Tå mot then svenska kust jag fick ett ejjland sij,

Som man vid Callmar sund piår svenska Öland kalla.

Då blef jag varse strax, tber fä I tes daglöos ankar.

Som vindadt var til klyss ocb efter siomans vijs
En ädel silfver-crantz på staget gaf hogdt prijs,

Jag kom i vefvan flux om söta kärleks tanckar.

Ty Mere ur vijste mig hvad Ast ri Id had’ at giöra,

För Nordens nympber hati tilredde Venus dantz,

Tå Ölands opperman skuli få en silfver-crantz
Och all sin enslighet i samma hambn förstöra.

Nog har han lange måst bland kalla böljor svärma,
Förutan thet at han klädt hafver många skått
Af ryssens grymma hand, har han i stället nått
En sötar* örlogs hambn, som gieren sänge-värma.

Min dröm jag nu hur tänekt, två hiertan uppenbara,

Som uthaf Gudz försyn, har dubbelt jaakord giett.

Och efter äcbta lust med kyska ögon sedt;

Så har ock himblens drått them velat sammanpara.

Nu lefven häll och säll, af lyckans fettma tijka,

Tils segel 1 under rå, och ei af örlig börs,

Ocb ingen vimpel mer i bältska hafvet förs;

Min önskan blefve sidst vår fiende må vika*

Och at then morde pihl, som Sver‘ge så har såradt,

En gång vil vända ’gen samt aldels höra opp;

Med en så skyndsam fart, som ängslar siäl och kropp,
Och har thess innerste med alfvar genom båradt.

Nu bar thet gambla åhr aftakladt mast och stänger,

Och som thet nya nu har satt sin segel bij,

Så lät Gud bägge ehr storm-sorger aldrig sij,

Tils himblens styrman ehr i evig hambn upsvänger.

När jag i thet blöta sått, tyckt mig vara mera gått
Koxa efter Nordens pohl, tå jag hade ingen sohl:

Strax jag varsse blef en dantz, alla Nympher hade craotz,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:11:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/14/0324.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free