Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Runius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eo berömvärd värdinna i verlden,
förestäld i en begrafhings-skrift
öfver then ädla och dygderijka matronan,
Hustru Sara von Allstedt,
fram ledne kongl. may:tz hof-kiållarmästares, sahl.
herr Hans Henrich Scbmeers
efterlåtne änkia,
som then 26 Febrnarii anno 1713 pä sit 69:de älders åbr
i en salig stond här i Stockholm afsomnade och med tilborUg
heder i St. Marie Magdalena kyrekis
then 3 Martii begrofs i samma äbr och stad*
Fast jag på vers så mycket nödgas skrifva,
Man dock tberaf ey giöre strax ett slot,
At rima skal mitt enda handvärek blifva,
Än hängd1 jag ey rimsmidar-schildten ot.
Men när min hand sig til then sysslan länar,
Thet endast då för thenna orsak skier,
At saken sielf ell‘ folcket thet förtieoar,
Eli4 och at man mig tviogar eller ber.
Förr vil jag dö och se mitt bierta blöda,
Än låckad, legd ell‘ sielfmant gå åsta
Och gie beröm åt lefvande ocb döda,
Som ingen ting berömvärdt sielfve ha.
Ett dichtat lof, en konstig lögn at smida,
Bevar1 mig Gudh, fast jag fick goli som gräs;
Hos mig som skref tbet efter åt skull* svida,
Och medier tid förarga then, som läs.
Men når man har tbet allmänna omdömmet,
A t ens beröm ey smakar otaf ärg,
När dygden sielf är gronden til berömmet,
När thet ey är en sminek ocb falsker färg;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
